Rusning till norsk olja – tjänar miljardbelopp varje dag

Uppdaterad 07.19 | Publicerad 06.46 STAVANGER. Hormuzsundet stängdes. Nu rusar exporten av norsk olja – till skyhöga priser. Samtidigt hörs kritiska röster om att Norge profiterar på krig. Norska flaggor, folkdräkter och Zara Larssons ”Lush Life” från en uteservering. Inte ens ett ihärdigt regn kan kyla ner feststämningen i Stavangers pittoreska hamnområde på syttende mai. Men så har norrmännen också ungefär 1,3 miljarder anledningar att fira. Det är nämligen så mycket extraintäkter som den norska olje- och gasindustrin drar in varje dag med anledning av att Hormuzsundet stängts, enligt en färsk uträkning från Nordeas investeringsdirektör Robert Næss. Att god stämning råder i Norges oljehuvudstad vittnar hursomhelst flera av de personer som Aftonbladet pratar med. – Ja, nu går det väl ”greit”, säger Stavangerbon Elin Egedahl. – Och otroligt många jobbar inom oljeindustrin så det gör ju att detta är en stad där många har det väldigt bra, fortsätter hon. Sedan olja hittades i Nordsjön på 1970-talet har Stavanger gått från fattig konservstad till stenrikt nav för den norska olje- och gasindustrin. Men senast Aftonbladet var här på besök 2016 rådde krisstämning. Priset på olja hade störtdykt och på två år hade nästan 30 000 norska jobb försvunnit inom olje- och gasindustrin. Värst drabbat var just oljestaden Stavanger. – Det var tuffa tider, säger Kolbjørn Andreassen. Norge hittade sin första stora olja i fältet Ekofisk år 1969. Fyndet i Nordsjön blev startskottet för Norges oljeboom och produktionen började 1971. I dag sysselsätter den norska olje- och gasindustrin mer än 200 000 personer direkt och indirekt. Statens pensjonsfond utland – ofta kallad oljefonden – grundades på 1990-talet och var vid utgången av 2025 värd omkring 20 900 miljarder norska kronor. I år väntas den norska staten få in 721 miljarder norska kronor i intäkter från olje- och gasindustrin. Det motsvarar ungefär 30 procent av statens totala intäkter under 2026. Han är kommunikationschef på branschorganisationen Offshore Norge och har i den rollen blivit en informell talesperson för den norska olje- och gasindustrin de senaste åren. I samband med Rysslands invasion av Ukraina vände allt. – Då försvann mycket av den ryska gasen och Norge gick från zero till hero på en vecka, säger Kolbjørn Andreassen. I takt med olje- och gasindustrins uppgång har även staden Stavanger återhämtat sig. Øystein Arild, som ansvarar för energi- och oljeutbildningarna på universitetet i Stavanger, talar om en ”bra vibe i byn” och pekar bland annat på högt söktryck till universitetet och en bostadsmarknad som exploderat. Solveig Laupsa Gil, som arbetar på mäklarfirman DNB Eiendom, är inne på en liknande linje. – Det har varit en stark uppgång sedan pandemin. Det är ett stort tryck nu och efterfrågan på bostäder är hög, säger hon. Likt mycket annat i livet är olje- och gasbranschen cyklisk. Biblisk rentav, om man ska tro Kolbjørn Andreassen på Offshore Norge. – Det är sju feta år, följt av sju magra år. Egentligen, hävdar Kolbjørn Andreassen, var olje- och gasindustrins feta år på väg att gå mot sitt slut. – Oljepriset var på väg ner mot 50–60 dollar fatet och industrin var inställd på det, säger han. Då attackerades Iran av Israel och USA i februari – och priset på ett fat brentolja rusade från 70 dollar till över 100 dollar. – Det var en överraskning som ingen förutsåg, säger Kolbjørn Andreassen. Det innebar exempelvis att det statligt kontrollerade Equinor – som tidigare hette Statoil – drog in drygt 90 miljarder under årets första kvartal. Ändå menar Andreassen att dagens oljepriser är problematiskt höga. – Det går ut över ekonomin. Flyg blir dyrare, transport blir dyrare och inflationen ökar. Höga energipriser skapar mer social oro. Han pekar också på att den norska oljefonden under samma kvartal tappade omkring 1 270 miljarder kronor i värde. – Så vi tappade ju mer än vad vi vann i oljeintäkter. Egentligen så är kriget och höga oljepriser inte bra för Norge, säger Kolbjørn Andreassen. Nyligen meddelade den norska regeringen att man ska återöppna gamla gasfält och leta efter mer olja. Samtidigt har en europeisk debatt på nytt blossat upp som handlar om huruvida Norge profiterar på krig. Frågan har uppmärksammats i bland annat Europaparlamentet där flera politiker – inklusive svenska Karin Karlsbro (L) – enligt NRK hävdat att Norge borde dela intäkterna med Ukraina. Kolbjørn Andreassen pekar på en global marknad där Norge inte styr prissättningen. Han argumenterar också för att den norska oljan är ”demokratisk”. – Vi använder den inte som utpressningsmedel. Det kan andra länder göra. Också på hemmaplan finns kritiker, även om Nordeas investeringsdirektör Robert Næss uppger att debatten i Norge trots allt varit relativt tyst. Enligt hans beräkningar drar Norge nu i genomsnitt in omkring fyra miljarder norska kronor per dag på olja och gas. Jämfört med omkring 2,7 miljarder kronor före kriget i Iran. – Men det är inte så att vi utnyttjar situationen. Vi täcker ett behov och det är bra för Europa att de kan få olja och gas av oss, säger Næss.